Mariana får stipendiet på 20 000 kr för att fortsätta utforska hur identiteter skapas och visa detta genom att göra fiktiva folkdräkter. Hennes främsta medel är vävningen, konstsömnaden och utforskandet av färger.
Jag är utbildad på Handarbetets vänners högre textila utbildning med väv som inriktning. Jag har även gått på konstskola tidigare. Dock kan det nämnas att jag är historiker i botten, framförallt inom migrationshistoria. Och det är också någonting som genomsyrar mitt konstnärliga arbete. Jag intresserar mig för- och arbetar med någon form av fiktiv folklore, eller kanske snarare en form av futuristisk antropologi. Samtidigt som jag medvetet också har en kritisk hållning mot det preserverande och ofta väldigt nationalistiska förhållningssätt vi har till folkdräkten och vår kulturella identitet. Jag definierar som textilkonstnär och vävare.
Innan nationalismen skapades och nationalandan förkroppsligades i folkdräkten under 1800-talet, inspirerades den av mönster från mellanöstern eller sömmar från Indien och moderniserades kontinuerligt fram till 1900-talet. Det ansågs fint att vara influerad av andra kulturer. Vårt nutida förhållningssätt till folkdräkten är snarare konserverande. Vi har svårt att se att folkdräkten har varit i ständig förändring.
Mitt arbete har vuxit fram ur nyfikenhet för kulturell identitet och tillhörighet, och även ett sätt att närma mig en svensk tradition och göra den till min egen. Jag är född i Chile och uppvuxen under flykt och senare i Rinkeby utanför Stockholm. Jag är uppvuxen i diaspora och saknar en folkdräkt eftersom jag inte har en given historia.
Foto: Anna Drvnik