Panagiotis Mamakos är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Här berättar han mer om sitt hantverk, gesällprovet och sin syn på Hemslöjden som branschorganisation.
Visste du att Hemslöjden är branschorganisation för nio olika hantverksyrken? Det innebär att vi bedömer prov och avgör vilka som ska tilldelas mästar- eller gesällbrev.
Att ta gesällbrev är en milstolpe i karriären för den som lyckas erhålla det. Det är ett internationellt bevis för omfattande yrkesskicklighet och hantverkskunnande.
Panagiotis Mamakos blir gesäll i träbildhuggning och är därmed en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Så här svarar han på Hemslöjdens frågor.
Hur fastnade du för träbildhuggning och hur har intresset utvecklats?
–För omkring fem år sedan hamnade jag, närmast slumpartat, på Tibro Hantverksakademins YH utbildning i träbildhuggeri. Jag kände mig trött på mitt arbete inom byggindustrustrin och livet i Stockholm, och var i desperat behov av förändring.
Det var min dåvarande flickvän som frågade mig om jag ville att hon skulle hjälpa mig ansöka till YH-utbildningen. Eftersom de inte ställde krav på flytande svenska kändes det som en lätt väg mot förändringen jag sökte. Hon visste att jag var intresserad av traditionella konstformer, hantverk och verktyg, men det var inte ett intresse som jag övervägde att satsa på just då.
Efter att jag börjat på utbildningen tog det bara ett par dagar för mig att inse att det här var någonting som jag skulle kunna hålla på med resten av livet, och än så länge har det varit det enda yrke jag haft som fått mig att känna sorg när jag måste avsluta arbetsdagen efter åtta timmars karvande (eller mer). Mina lärare har även varit väldigt inspirerande.
En annan viktig aspekt som gjorde att jag fastnade för det här yrket var att min autism plötsligt inte längre var ett handikapp, utan tvärtemot en fördel.
Känslan i en liten träsnideriverkstad, den meditativa effekten som uppstår i slipandet av gamla verktyg, hållbarhetsperspektivet i skapandet av någonting vars syfte är att vara med någon en lång tid (kanske till och med ärvas av kommande generationer) och viljan att bevara gamla klassiska hantverksstilar, är de främsta anledningarna till varför jag valt att göra det här.
Vad skulle du säga är ditt signum som kännetecknar ditt hantverk?
– Jag har inte tänkt igenom det här än, och kanske är det faktumet att jag är besatt av vackra, rena linjer. Så, i varje verk jag arbetar med, lägger jag stor ansträngning vid att göra alla linjer och kurvor i ett ornament så estetiskt tilltalande jag bara kan. Jag försöker efterlikna de organiska linjer som finns i naturen då de alltid känns visuellt meningsfulla. Precis som till exempel linjen i en blommas stjälk, ett blads mittnerv eller fibrerna i trä eller sten.
En annan sak som jag är särskilt intresserad av är att förhålla mig trogen och historiskt korrekt i förhållande till specifika historiska epoker, t.ex. Neoklassicismen, Barocken och Rokokon.
Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?
– Jag ville ha konkret bevis för alla timmar jag lagt på att göra om och göra rätt, öva och kämpa – allt hårt jobb som krävs för att ha möjligheten att kalla sig själv en hyfsad hantverkare. Sedan ser jag gesällbrevet som en anledning för framtida kunder att känna en säkerhet när de anlitar mig, att veta att de kommer att ta emot produkter av hög kvalitet, utan att behöva ta hand om onödiga misstag.
Jag blir också fascinerad av hur begreppet gesäll användes under förra århundradet, där en hantverkare i början av sin karriär var tvungen att åka runt jorden, träffa och lära sig av olika mästare inom sitt yrke, och gå igenom olika utmaningar under sin resa för att utvecklas och växa inom sitt specifika yrke.
Jag skulle vilja lägga till att Hantverkslärings program genom stiftelsen H&U i Leksand, verkligen öppnade den här dörren för mig genom att guida mig igenom ansökningsprocessen för gesällprovet.
Vad fick du göra i ditt gesällprov?
Jag var, och är fortfarande, vid tidpunkten för provet anställd inom ett projekt vid Gunnebo Slott i Mölndal. Samtidigt tog jag distanskurser genom Hantverkslärlingprogrammet i Leksand. Därför bestod mitt gesällprov av delar av mitt arbete för slottet och det kommer att användas för att smycka ett orangeri som håller på att rekonstrueras enbart med hjälp av traditionella metoder baserade på ritningar man hittat från 1770-talet. Verket i sig är en 1,5 meter lång relif föreställande två gripar och en urna. Den kommer att placeras ovanför huvudentrén till orangeriet.
Panagiotis Mamakos gesällprov föreställande två gripar och en urna.
Vilket provmoment var svårast och varför?
– En snidad relif är en tunn, tvådimensionell utsmyckning som snidas ned i djupet av ett enda (i mitt fall) trästycke genom att ta bort material från det. Så det mest utmanande momentet var att få figurerna att “sticka ut” och verka levande och dramatiska, att skapa en nästan tredimensionell illusion. Också att bilden inte skulle se förvrängd ut när man kollar på den från sidan.
Det uppnås genom en förståelse för hur man ger perspektiv till figurerna (samma som i målning), genom att förvandla en rund form till sin eliptiska ekvivalent samt en metod som skapar mer skugga bakom figuren, något som kallas för underskärning.
Vilket provmoment var roligast och varför?
– Efterforskningarna innan projektet. Jag var tvungen att använda alla referenser jag kunde hitta för mitt mål var att skapa någonting så nära originalet som möjligt, gamla arkitektoniska ritningar av ornamentet. Mitt arbete skulle passa ihop med de originalutsmyckningar som fanns kvar i Gunnebos historiska miljö.
Så jag försökte förstå ‘språket’ i originalritningarna som jag skulle efterlikna, läsa på om vad man fick och inte fick göra inom stilepoken, studera både originalritningar och använda mig av andra historiska byggnader som influerade Gunnebos arkitekt C.W Carlberg under hans inspirationsresa till Frankrike, Rom och Österrike, innan han ritade residenset här i Sverige, som referens.
Väldigt kul, om ni frågar mig!
Hur ser du på dig och ditt hantverks framtid?
– Suddigt. Jag har haft tur hittills, men tråkigt nog är marknaden för handgjorda, personligt anpassade dekorationer på nedgång. Sedan den industriella revolutionen verkar det som om folk lärt dig uppskatta minimalistisk, opersonlig, funktionell design, snabb och billig att producera och snabbtillgänglig. Vissa säger att trenden med handgjorda, hållbara metoder är på väg tillbaka. Jag hoppas det och jag kommer att göra mitt bästa för att promota den.
Det finns bara en liten nischad grupp som efterfrågar det hantverk som jag ägnar mig åt och det är den gruppen jag vill försöka nå. Planen är att skaffa en verkstad och fortsätta göra exakt det jag gör och försöka etablera det rätta nätverket.
Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som branschorganisation?
– Jag är inte säker på om jag säger något hjälpsamt eller nytt här men det skulle vara fantastiskt om ni fortsätter att stötta små, traditionella hantverksyrken på gränsen till utrotning genom att sprida ordet, skapa nätverk, öka medvetenheten om vikten av hållbarhet genom skolor, media och workshoppar.
Jag blir förvånad varje gång över hur intresserade folk faktiskt blir när de ser ett hantverk ‘in action’ och börjar förstå vad som krävs för att utföra det. För att peka på hur viktigt kulturellt arv, historia, konst och hantverk är för vilken plats som helst.
Kanske från ett politiskt perspektiv också, att säkra en plats på dagens marknad där små företag utan förmåga till eller intention av massproduktion kan ha möjlighet att få en ärlig chans.
Jag ska bli medlem i en Hemslöjdsförening också.