Maria Lindberg är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Här berättar hon mer om sitt hantverk, gesällprovet och sin syn på Hemslöjden som branschorganisation.
Bildtext: Foto på Maria av Hugo Norrgrann
Visste du att Hemslöjden är branschorganisation för nio olika hantverksyrken? Det innebär att vi bedömer prov och avgör vilka som ska tilldelas mästar- eller gesällbrev.
Att ta gesällbrev är en milstolpe i karriären för den som lyckas erhålla det. Det är ett internationellt bevis för omfattande yrkesskicklighet och hantverkskunnande.
Maria Lindberg är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Så här svarar hon på Hemslöjdens frågor.
Hur fastnade du för att slöjda i trä och hur har intresset utvecklats?
– I tonåren blev jag introducerad till skärsvarvning av en god vän till min far, jag tyckte det var roligt men befann mig inte på en plats i livet där jag hade möjlighet att ge det utrymme. När jag för drygt 10 år sedan var på väg tillbaka från en långvarig depression ställde jag mig en dag vid svarven igen och det genererade en otrolig glädje, rofylldhet och nyfikenhet. Sedan den dagen är svarven min följeslagare och jag har en ständig strävan efter en djupare förståelse, kunskapsbank och ökad handaskicklighet. Åren gick och jag fick också en kärlek till både möbelsnickeri och täljning och tack vare det sistnämnda kom jag in på ett bredare slöjdtekniskt spår som jag genom min utbildning fått möjlighet att förkovra mig i. Eftersom jag tycker om att röra mig mellan den färska, gröna slöjden och möbelsnickeri så passade träutbildningen på Sätergläntan mig perfekt.
Vad skulle du säga är ditt signum som kännetecknar ditt hantverk?
– Som slöjdare arbetar jag i en ganska stor bredd av tekniker och ser man generellt skulle de flesta nog säga att det är min noggrannhet. Skärsvarvning började jag som sagt med flera år innan jag började mina studier på Sätergläntan och det är där jag har min absoluta spetskompetens, som svarvare har jag nog en omedveten förkärlek till vissa profiler, kombinationer och formspråk. Även om jag inte kan sätta fingret på exakt vad det är som gör det, så får jag ofta höra att människor kan se att det är jag som har svarvat föremålet.
Sedan har det kanske blivit lite min grej att arbeta en del med en excentrisk svarvningsteknik. Men jag nog skulle inte kalla det mitt signum, även om jag tycker att det är roligt att leta vägar som kan hjälpa till i arbetet med att ta en traditionell teknik in i samtiden.
Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?
– Det kändes viktigt av flera anledningar. Den första anledningen är bevarandet av vårt immateriella kulturarv. Som slöjdare arbetar jag i många tekniker som är på utdöende, tekniker som historiskt sett haft en avgörande roll i människors vardag.
Gesällbrevet ger också en tyngd på en samhällsstrukturell nivå. Det ger mig möjlighet att visa digniteten av allt jag har lärt mig under mina tre år jag har studerat. Jag tror det är lättare att hjälpa till och bidra till en ökad breddning av slöjden och hantverket i samhället om jag har ett gesällbrev att visa upp. Jag tror att det är viktigt att inte enbart arbeta på individnivå utan även med samhällsstrukturer när det kommer till att bevara vårt immateriella kulturarv.
Gesällbrevet är även ett bevis på min kompetens och yrkeskunskap för människor i andra professioner och eventuella arbetsgivare. Det skapar trygghet hos kunden kring min kompetens och kring kvalitén och hållbarheten på produkterna jag skapar.
Jag vill arbeta både med produktion, undervisning och bevarande av hantverksteknikerna. Därför känns det viktigt för mig att ha ett gesällbrev som grund. Att jag dessutom fick medalj för mitt gesällarbete känns otroligt roligt och hedrande!
Vad fick du göra i ditt gesällprov?
– I slöjdaryrket trä består gesällprovet av tre delprov, alla med specifika kriterier.
Inom delprov 1 ska man arbeta i färskt material, i ett solitt stycke och enbart med handverktyg. Man ska välja ut och ta ner materialet och därmed även visa att man kan läsa träden och sedan även kontrollera torkningsprocessen.
Jag valde att göra ett rockhuvud, ett linfäste, till en spinnrock i hassel. Dels är jag fascinerad av traditionen kring friargåvor och dels är detta delprovet en personlig hyllning till slöjden. Med väldigt få verktyg och rätt teknik kan man skapa komplexa föremål. Det är något som tilltalar mig, det är ingen materialsport så att säga som enbart kan utövas av människor i vissa socioekonomiska grupper. Slöjden välkomnar alla. Med få verktyg som man lär sig slipa ordentligt och en vilja att öva teknik så kan man slöjda avancerade, hållbara alster.
Delprov 2 ska bestå av minst tre olika sammansättningar och även här får man enbart använda handverktyg. Jag valde att göra ett sinkat skrin i björk där alla fyra sidor har en lätt vinkling inåt. Bottens undersida är gjord i björk och dess övre skikt i svartek. Knoppen är även den i svartek, tappad och fastkilad i locket. Locket har två ingradade lister i svartek.
Jag valde att fälla björken med yxa och timmersvans, sedan spräckte jag upp materialet till brädor för hand med yxa, spräckjärn och kilar innan jag lät det torka i olika steg. Så förberedelserna för delprov 2 påbörjade jag långt innan jag ens hade fått min gesällansökan godkänd. Jag ville verkligen göra delprovet helt från grunden med enbart handverktyg. Från växande träd till färdigt gesällskrin, det känns fint.
I delprov 3 ska man visa att man kan hantera maskiner. För mig var det självklart att svarva och eftersom arbetet med att bevara skärsvarvningen ligger mig oerhört varmt om hjärtat ville jag här visa på teknikens möjligheter. Jag har de senaste åren fördjupat mig i att svarva på flera olika axlar. I delprov 3 gjorde jag en hög pall där jag integrerade denna svarvteknik i kombination med den vanliga centrerade svarvningen. På så sätt har jag skapat fyra sidor med en subtil vridning på både pallens ben och slåar.
Jag fick möjlighet att arbeta i ett fantastiskt material från en väldigt stor ask som för många år sedan togs ner och kvartersågades i samhället jag är uppvuxen i. Det känns extra roligt då jag kommer från det lilla samhället Lindome som historiskt varit känt för sina skickliga möbelsnickare. Respekten och tacksamheten till naturen som materialkälla och till tidigare generationers hantverkare, är en central del i mitt förhållningssätt. Så därför var det ett väldigt fint sätt att knyta ihop mitt gesällarbete på.
Vilket provmoment var svårast och varför?
– Absolut svårast var själva upplägget med tre olika delprov. När man går in i sin kreativa bubbla så går hjärnan på högvarv och nu hade jag tre processer igång samtidigt. Eftersom trä är ett levande material krävdes det i början av gesällperioden att jag arbetade parallellt med de olika delproven. Så vissa gånger krävdes det stor ansträngning för att få hjärnan att stanna här och nu och inte hoppa på tankegångarna kring något av de andra två delproven.
Vissa aspekter var även svårare än andra. Att jag valde att sinka mitt skrin med en inåtlutande vinkel på alla fyra sidor så det skulle bli större i botten än på toppen, gjorde att det var väldigt mycket vinklar att både hålla reda på och att hyvla och såga med hög precision. När man arbetar med så många olika vinklar krävs det så otroligt lite för att slutresultatet inte ska nå upp till visionen och när man gör allt med handverktyg istället för med maskiner där man kan ställa in alla vinklar, så krävde det ett enormt fokus hela tiden.
Vilket provmoment var roligast och varför?
– Oj, svårt att välja! Jag hade väldigt roligt när jag formade fram rockhuvudets former spån för spån. Det finns en stor lekfullhet i att arbeta så fritt utan mätverktyg. Men jag finner också en stor tillfredställelse i att jobba med tiondels millimetrar och vinklar!
Svarvning är alltid fantastiskt roligt och det är en väldigt häftig känsla att sätta upp en ask som är 700 millimeter lång och 80 gånger 80 millimeter tjock och svarva den på flera noggrant uträknade axlar. Trots de ökade tekniska svårigheterna och krafterna som blir så ger mejseln mig perfekta skär och det resultat jag strävar efter, det är en häftig känsla. Det sistnämnda ger en sådan ödmjukhet och tacksamhet för träet. Man måste välja sitt material med stor omsorg när man svarvar på det sättet, annars når man aldrig det önskade resultatet. Som hantverkare är vi beroende av vårt material och våra verktyg. Allt är ett samspel och det inger både en glädje, tacksamhet och respekt till naturen och skogen.
Hur ser du på dig och ditt hantverks framtid?
– Jag vill fördela min tid mellan produktion och kursverksamhet och undervisning. Jag vill tro att det finns en marknad för båda delarna! Slöjdens och trähantverkets framtid är en ganska stor fråga med många parametrar. Jag vill dock tro att det finns en uppåtgående trend och att fler och fler får upp ögonen för hållbart hantverk. Jag upplever det även som om det finns ett ökat intresse för att själv lära sig olika hantverksformer.
Under en vecka i höst ska jag till Sätergläntan och undervisa förstaårseleverna i svarvning. Det är väldigt givande att få dela med mig av min kunskap och få följa andra människor på deras resa, så ser jag fram emot.
Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som branschorganisation?
– Jag förväntar mig att Hemslöjden fortsätter arbeta aktivt för att levandegöra, bevara och bredda slöjd och hantverk på olika sätt. Att ni stöttar och lyfter hantverkstekniker och alla oss som utövar dem. Tillsammans är vi en stark kraft. Vi kan bevara och sprida den glädje slöjden ger till en bredare front i samhället. Jag är övertygad om att alla skulle må bra av att komma i kontakt med hantverk i olika former!
Mer om träslöjdare Maria Lindberg
Marias slöjd på Instagram