Garvaren Johannes Frisk är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Här berättar han mer om sitt hantverk, gesällprovet och sin syn på Hemslöjden som branschorganisation.
Visste du att Hemslöjden är branschorganisation för nio olika hantverksyrken? Det innebär att vi bedömer prov och avgör vilka som ska tilldelas mästar- eller gesällbrev.
Att ta gesällbrev är en milstolpe i karriären för den som lyckas erhålla det. Det är ett internationellt bevis för omfattande yrkesskicklighet och hantverkskunnande.
Garvaren Johannes Frisk är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Så här svarar han på Hemslöjdens frågor.
Hur fastnade du för garvning och hur har intresset utvecklats?
– Jag har, sedan jag var liten, gillat idén att använda fårfällar som underlag och sittdynor. Senare var det i gymnasiet som jag upptäckte mitt intresse när jag fick se hur en lärare hade tagit vara på ett minkskinn. På ögonblicket tänkte jag ”Det där vill jag lära mig!”, köpte en bok av Lotta Rahme och testade lite hemma. Och efter gymnasiet ansökte jag till Bäckedals folkhögskola där jag gick flera kurser inriktad på skinngarvning. Med tiden har jag fortsatt upptäcka fler sätt att garva skinn och jag vill hela tiden fortsätta att testa nya saker.
Vad skulle du säga är ditt signum som kännetecknar ditt hantverk?
– Jag använder moderna verktyg så sällan jag kan, och samtidigt som jag förstås vill få det bra är jag inte rädd för att mina produkter inte ska bli helt perfekta. Lite ojämnt, assymetriskt, aldrig riktigt samma form eller dekoration, alltid något nytt. ‘Det ska se handgjort ut’, brukar jag säga.
Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?
– Jag ville pröva gränserna till min förmåga, främja min status som garvare och visa att skinngarvning, bland andra hantverk, inte behöver vara bara en liten hobby. Det kanske aldrig blir ett riktigt yrke igen, som hovslagare eller finsnickare, men man kan nå långt med det ändå.
Vad fick du göra i ditt gesällprov?
– Jag fick redovisa olika tekniker inom garvning, i skriftlig form och genom praktiskt arbete. Främst var det de två huvudsakliga teknikerna; fettgarvning och barkgarvning. Därutöver två olika metoder av vardera samt visa vad rå, ogarvad, hud kan användas till. Sammanlagt skulle skinn från fem olika djur visas upp, varav ett vilt och ett tamt djur.
Vilket provmoment var svårast och varför?
– Råhud hade jag inte gjort så mycket av tidigare, och det tog en del tid, fundering och planering. Till provet gjorde jag något som kallas förlimmning, vilket innebär att man spänner fast en råhud på en form och doppar den i kokande vatten en stund. Resultatet blir att skinnet stelnat i den form det torkat i, och känns som hård plast. Under torkningen efter kokning krävs en del uppsikt, för att resultatet inte ska bli snett eller rent av mögligt.
Vilket provmoment var roligast och varför?
– Jag garvade skinnet av ett lodjur! Det var andra gången jag gjorde en lo och jag såg mycket fram emot det, lika mycket som inför den första. Skinnet var också en beställning från en jägare där hemma som hade kommit med det och undrat om jag kunde fixa det åt honom.
Hur ser du på dig och ditt hantverks framtid?
– Jag ser mitt framtida jag som en erkänd och uppskattad skinngarvare, som alla möjliga människor kommer till för att få ett skinn gjort, eller att lära sig av. Det kan vara många skinn jag inte fått göra förr och som jag ser fram emot att ta mig an. Kanske en jägare kommer med ett djur från söder som inte finns där jag bor, eller en otursam bilförare som kört över någon liten stackare och inte vill att det ska ha dött för inget.
Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som branschorganisation?
– Inga, om jag ska vara helt ärlig. Jag har inte haft mycket att göra med er och har rätt lite koll på vad ni egentligen gör som branschorganisation. Men jag hoppas väl på att ni kommer inspirera allt fler folk till att prova på olika hantverk och hitta en hobby de tycker om.