Garvaren Inga Qvarfordt är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Här berättar hon mer om sitt hantverk, gesällprovet och sin syn på Hemslöjden som branschorganisation.
Visste du att Hemslöjden är branschorganisation för nio olika hantverksyrken? Det innebär att vi bedömer prov och avgör vilka som ska tilldelas mästar- eller gesällbrev.
Att ta gesällbrev är en milstolpe i karriären för den som lyckas erhålla det. Det är ett internationellt bevis för omfattande yrkesskicklighet och hantverkskunnande.
Garvaren Inga Qvarfordt är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Så här svarar hon på Hemslöjdens frågor.
Hur fastnade du för garvning och hur har intresset utvecklats?
– Från unga år har jag tyckt om att kunna göra saker själv, från brödbak till kläder och föremål. Som lite äldre slöjdare tillverkade jag saker i läder, skinn och päls. Där föddes viljan att kunna göra mina egna skinn. Jag gick min första kurs i traditionell skinngarvning för Lotta Rahme 1998 och har sedan dess garvat och berett skinn. Efter en månadskurs på Bäckedals folkhögskola 2013 tog garvandet fart och allt fler skinn har passerat mina händer. Skinn till mina egna projekt och för bara nöjets skull.
Vad skulle du säga är ditt signum som kännetecknar ditt hantverk?
– Jag tar gärna hand om det som av många betraktas som avfall vid slakt, jakt, viltvård och ibland viltolyckor. Till exempel garvar eller bereder jag tjur- och baggpungar, viltskinn som räv och rådjur eller en påkörd ekorre, men också ren med mera.
Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?
– Det var ett sätt att ta reda på om mina kunskaper i traditionell skinngarvning och beredning håller. Nu kan jag stå upp för min kunskap och det fina hantverk som garvningen är.
Vad fick du göra i ditt gesällprov?
– I provet visade jag olika metoder att garva avhårade skinn, olika sätt att pälsbereda skinn samt användning av råskinn. Skinn från ren, nöt, rådjur, älg och fisk var garvade med fett, bark eller galläpple. De pälsberedda skinn jag tog med till provet kom från killing, kanin, lamm, kalv och mufflon och beredda med fett eller bark.
Vilket provmoment var svårast och varför?
– Att göra sämskskinn är en utmaning, narven kan vara knepig att få av utan att det blir en ojämn yta tycker jag. Det är något jag nu fortsätter med för att ytterligare öka mitt kunnande.
Vilket provmoment var roligast och varför?
– Nästan allt med garvning och beredning är roligt, men roligast är nog viltskinnen. Ofta ses de som avfall men de är så vackra och användbara om de blir rätt behandlade.
Hur ser du på dig och ditt hantverks framtid?
– Jag kommer att fortsätta garva och bereda skinn för min egen glädje och slöjds skull, och förhoppningsvis även till försäljning. Jag ser också fram emot att sprida kunskaper genom kurser, workshops och kanske föreläsningar och föredrag. Jag hoppas kunna inspirera fler att ta sig an detta roliga och utmanande yrke. Jag önskar att yngre personer ska inspireras att bli gesäll och mästare och att de ska kunna leva på sitt garvaryrke.
Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som branschorganisation?
– Hemslöjden kan nå många, beskriva och berätta, om värdet av immateriellt kulturarv, om miljö och hållbarhet, om tidsåtgången i det handgjorda. Att det handgjorda inte är dyrt, men att det kan kosta mycket pengar och skillnaden däri. Min förväntan är att branschorganisationen är delaktig i dessa frågor.