En pratstund med Maria Jacobsson

Snart tillträder Maria Jacobsson som ny verksamhetschef för SHR, Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund. Vi tog en liten pratstund med Maria. Ett samtal om allt från fotboll till skolslöjd och suturer.

Maria Jacobsson porträttbild

Maria Jacobsson – Vem är du?

Ja, det finns ju ett privat jag och ett professionellt jag. Men jag kan väl säga att jag fyller 50 i år och att jag har jobbat inom offentlig förvaltning med kulturfrågor i 20 år. Kulturfrågor är något jag brinner för. Jag ser mig själv som en riktig kulturtant och konsumerar mycket kultur. Jag har varit föreningsaktiv genom livet på olika sätt, både privat och professionellt. Jag har suttit i styrelsen för Malmö FF:s supporterförening och var med i Fältbiologerna som ung. Jag tycker också om att träna. Annars fyller fotboll en stor del av livet; jag och min make försöker åka på Malmö FF:s matcher och vi följer Allsvenskan.

Nu har jag bott i Stockholm i fyra år. Men jag känner mig fortfarande mest som en Malmöbo. I princip hela min släkt kommer från Skåne och jag tillbringade alla barndomssomrar där. Jag är dock inte född i Skåne utan det var när jag pluggade i Lund som jag fastnade i Skåne och blev kvar i Malmö.

Vad är hemslöjd för dig?

Hemslöjd är något jag har vuxit upp med. Både min mamma och mormor har vävt till Hemslöjden. Slöjd var något helt naturligt för mig och jag fick lära mig sticka, virka och väva hemma. Vi fick till exempel alltid väva på loven. Mamma satte upp en väv och vi fick väva allt från trasmattor till löpare. Mamma sydde också alla våra kläder. Under en period under tonåren slöjdade jag inte alls och tyckte nog det var ganska töntigt… Men när jag blev äldre lärde jag mig att uppskatta slöjden igen. Så när jag sen läste Konstvetenskap skrev jag min C-uppsats om damast, till exempel. Sedan dess har jag mer eller mindre alltid hållit på med någon typ av slöjd, t ex stickat. Nu på senare tid har jag dessutom tagit upp broderandet igen. Jag tycker om fritt broderi och har också fastnat för pappersbroderi.

Om man ska se Hemslöjd ur ett bredare perspektiv så tror jag det är viktigt att hålla på med något där man använder händerna. Det känns som ett bra komplement till ett arbetsliv med mycket tänkande och teoretiska uppgifter. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv tycker jag att slöjd och hemslöjd, precis som konst och musik, bara ska få ”vara”. Slöjdens existens ska inte behöva rättfärdigas med att den “fyller en funktion” och “är nyttig”. Det ska räcka med att slöjdenär!

Vad hoppas du kunna tillföra under din tid som Verksamhetschef?

Eftersom jag har varit ”på andra sidan” och granskat många ansökningar av olika bidrag känns det som att jag kan hjälpa till med att ta fram bra bidragsansökningar, när så behövs. Jag har också ett nätverk inom kultursektorn som kan vara till nytta och som kan öppna dörrar och ge möjligheter till nya samarbeten. Jag är van att jobba utåtriktat, med press och media. Genom åren har jag också haft mycket kontakt med statliga myndigheter inom kulturområdet. Jag har hunnit testa att arbeta inom många olika typer av organisationer och suttit i flera styrelser. Flera organisationer känner jag har liknande uppbyggnad som Hemslöjden och målgrupperna är ungefär desamma. Så jag tror jag kan hjälpa till att skapa nya samarbeten för Hemslöjden.

Jag vill också vara en bra chef och ledare, som stöttar och lyssnar.

Hur ser du på Hemslöjdens roll i samhället?

Skolslöjd spelar stor roll och handlar inte bara om korsstygn, utan även om att kunna sy suturer i framtiden.

Slöjden skulle kunna spela större roll i samhället. Ju mer man t ex pratar om hållbarhetsfrågor desto mer kommer man att förstå, utanför slöjdrörelsen, att hemslöjden har svaren. Inom hemslöjden har det ju varit så självklart att vårda, lappa och laga utan att ens reflektera över det. Vi behöver sprida och dela den kunskapen. Vi ska försöka hitta nya allianser. Hur kan vi samarbeta med olika organisationer och företag när det gäller hållbarhetsfrågor?

Jag hoppas att hemslöjden framöver kommer att dyka upp i lite mer oväntade sammanhang och “krockas” med olika typer av verksamheter, även inom skolan för att få barnen att möta slöjd tidigare. Det är viktigt inte minst för det motoriska. Därför tycker jag det är fascinerande att skolslöjden ifrågasätts som den gör idag. Eftersom slöjd är ett ämne där man får prova på själv belyser den helt andra kvalitéer och talanger hos eleverna som annars är lätt att förbise. När det teoretiska blir normen och det viktiga, så medför det att de praktiska ämnena värderas lägre. Men skolslöjd spelar stor roll och handlar inte bara om korsstygn, utan även om att kunna sy suturer i framtiden. Slöjden ger oss också träning i att anpassa oss och hantera förändrade förutsättningar. Dyker det upp en knast när du täljer får du anpassa dig efter det. Titta t ex på de teaterverkstäder som nu ställt om sin verksamhet från att sy teaterkostymer till att göra skyddsutrustning åt sjukvården. Förutsättningarna förändrades men värdet av slöjdkunskaperna bestod och verksamheten gick att anpassa.

Och så till sist, den viktigaste frågan: Är du medlem i någon hemslöjdsförening?

Inte ännu. Men jag är i alla fall prenumerant på tidningen Hemslöjd!