Berättelsen om en tröja börjar inte i garnaffären. Den börjar bland betande angoragetter på en äng i Ångermanland. Eller på ett hampafält i Kina. Eller i lotusblommans stjälk djupt nere i en mörk burmesisk insjö. Hemslöjd reder ut trådarna i ett temanummer om fibrer.
Idag kan de flesta av oss köpa det garn vi behöver. Ändå är studieförbundens spinnkurser fullbokade. Människor spinner av lust eller ideologiska skäl. Eller med hög kvalitet i sikte. Så är det för Ulla Engström som har spunnit i 40 år. För henne är det allvar, det här med tråden, berättar hon i nya numret av Hemslöjd.
Tidningen når prenumeranterna vecka 48 och finns ute i Pressbyrån 3 december. Teckna din prenumeration här.
Varför är inte varenda butik fylld av hampaplagg? Cannabisplantan som trivs här i Norden, inte kräver så mycket vatten och vars fibrer är naturligt smuts- och mögelavvisande. Är den svaret på alla drömmar om lokaltillverkade kläder i ett hållbart naturmaterial? Eller är det dags att ge upp hoppet om den växt som i åratal haft narkotikapolitiken emot sig?
I en grumlig insjö mitt i Burma växer lotus vilt. För hundra år sedan gjorde Daw Sa U en upptäckt: lotusblommans stjälk rymmer de mest fantastiska fibrer. När diktaturens järngrepp sakta börjat lätta kommer hennes historia i dagen. Det handlar om världens dyraste tyg.
Mer ur detta nummer: Erik Eje Almqvist stämjärnskoncentrerar sig, Handarbetaren Pernilla Wåhlin Norén om hemslöjd och arkitektur, Sabah Azzazi om en speciell virknål, och Andreas Nobel låter oss kika in i sin verkstad.