Möt Kirstine Krag, första kvinnliga gesäll inom slöjdaryrket Trä. Kirstine tilldelas också liten belöningsmedalj. Här har hon svarat på några frågor vi ställde om henne och hennes hantverksutövande.
Kirstine Krag med gesällbrev inom slöjdaryrket Trä.
Hur fastnade du för att slöjda just i trä och hur har intresset utvecklats?
Egentligen har jag haft med mig trä som material hela livet – min mor är korgmakare och täljer skedar och min far är utbildad fiolbyggare. Som liten gjorde jag små figurer i trä och hann också tälja ett par skedar, men det tog liksom stopp i tonårsåldern. Ett år efter gymnasiet hittade jag skedtäljningen igen och kort efter började jag på kursen Människa, Natur, Teknik på Bäckedals Folkhögskola där vi bl.a. fick prova på massor med hantverk – och där kände jag att det var trähantverket som jag verkligen fastnade för.
Täljda träskedar i hassel av Kirstine Krag.
Vad skulle du säga är ditt signum som kännetecknar ditt hantverk?
Jag tycker om ett stilrent uttryck och det är viktigt för mig med en bra finish på allt jag gör. Sen tenderar jag att göra saker som är till den tunna sidan – men dock tillräckligt starka för att hålla.
Jag försöker alltid att få ett föremåls praktiska användelse och estetiska uttryck att gå upp i en högre enhet. Alltså, jag tycker inte om att göra saker som bara är praktiska – men jag tycker inte heller om att göra saker som bara är vackra.
Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?
Först tyckte jag nog att det var lite roligt att göra nu när det inte är så många som har tagit gesällbrev i Slöjdaryrket Trä innan. Jag är ju första kvinnan – och första danskan – som har tagit det, och det är väl alltid lite skoj att kunna säga. Men det är också ett bevis på min yrkesskicklighet, och det känns viktigt och bra att ha, och det har nog också den effekten att man tas mer seriöst. Jag har upplevt att det kan låta lite flummigt när jag försöker förklara allt det som vi faktisk kan efter tre år på Sätergläntan, men gesällbrevet är ju ett bevis på att det är allt annat – eller mycket mer – än flummigt.
Vad fick du göra i ditt gesällprov?
tre krympburkar med rosenknoppar av Kirstine Krag
Gesällprovet består av tre delprover med olika kriterier. I den första, som ska vara i färsk trä, täljde jag nio skedar i hassel – tre teskedar, tre ätskedar och tre slevar. Andra delprovet ska innehålla minst tre olika sammansättningar och där gjorde jag tre krympburkar med rosenknoppar – de är i fallande storlek och passar in i varandra (som en rysk docka). De två första delproven utförs med enbart handverktyg, men i tredje delprovet ska man visa att man också kan hantera maskiner. Där gjorde jag ett litet skrin i ask som är sinkat ihop. Locket är försedd med gångjärn gjorda i trä, och på ovansidan har jag täljt ett pärlband som jag har målat svart med grundfärger i skiftande blå och rosa nyanser, så pärlorna får ett pärlemorsaktigt sken. Mitten på locket är marmorerad med linoljefärg.
Vilket provmoment var största utmaningen och varför?
Snidat skrin med täljt pärlband av Kirstine Krag
Jag tyckte faktiskt att det var svårast att hålla mig till idéerna jag hade fått ett halvt år innan – det var väldigt utmanande att inte utveckla vidare på det. Ens personliga stil utvecklas hela tiden och särskilt när man är på ett ställe som Sätergläntan där man hela tiden ser och inspireras av det som andra har gjort eller håller på med. Det gick dock hyfsat bra att hålla mig till ritningarna, jag fick som tur var tillåtelse att göra lite ändringar – att lägga till pärlbandet på skrinet t ex.
Hur ser du på dig och ditt hantverks framtid?
Jag tycker hantverkets framtid ser ljus ut – det verkar finnas ett stigande intresse för trähantverk, kanske mest att prova på hantverket själv, men också att köpa saker som är lokalt producerade, ekologisk hållbara, unika föremål som har en historia – och så vidare. Min framtid ligger nog ganska mycket i olika former för kurser, men jag hoppas att jag också får möjlighet att tillverka föremål och kunna leva på det.
Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som din branschorganisation?
Jag är faktisk lite osäker på vad jag kan ha för förväntningar – men jag skulle kunna önska mig att folks syn på trähantverket/slöjden utvecklades lite – det är på rätt väg, men ofta möts man av frågan “ska du bli slöjdlärare då?”, som om att det är den enda möjligheten inom yrket. Det tycker jag är synd, för det är ju så mycket mer inom detta – träslöjden kan så mycket och är så allsidig. Det är meditativt att tälja och det verkar otroligt självförstärkande når man upptäcker att “det där kan jag göra/fixa själv!”, om nästan allt man har i hemmet – skedar, skärbrädor, lådor, kvastar, toapappersrullehållare, påsklämmor, burkar, skor och så vidare.
Jag kan nog säga att jag förväntar, eller hoppas i alla fall, att ni fortsätter utbreda kunskapen om allt det träslöjden kan användas till – att det inte är mossigt och att det inte behöver frambringa associationer till skolslöjd och mängder av sandpapper som det första.
Följ Kirstine på Instagram: @kkrag_e