Lina Odell är en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Här berättar hon mer om sitt hantverk, gesällprovet och sin syn på Hemslöjden som branschorganisation.
Bildtext: Lina Odell i sin ateljé. Foto: Magdalena Caris
Visste du att Hemslöjden är branschorganisation för nio olika hantverksyrken? Det innebär att vi bedömer prov och avgör vilka som ska tilldelas mästar- eller gesällbrev.
Att ta gesällbrev är en milstolpe i karriären för den som lyckas erhålla det. Det är ett internationellt bevis för omfattande yrkesskicklighet och hantverkskunnande.
Lina Odell blir gesäll i dräktsömnad och är därmed en av tio hantverkare som tar gesällbrev 2021. Så här svarar hon på Hemslöjdens frågor.
Hur fastnade du för dräktsömnad och hur har intresset utvecklats?
– Som född och uppvuxen i Dalarna har jag egentligen vuxit upp med dräkt och sömnad utan att riktigt se det förrän i tjugoårsåldern. Min farmor sydde dräkt till halva släkten och dräkt har jag burit vid högtider sedan innan jag fyllde ett. Men det krävdes att jag skulle flytta till ett annat land för att jag skulle se mitt eget arv. Jag hade länge sytt och inspirerats av andra länders folkliga kulturer innan jag fattade att jag levde mitt i en egen.
Jag hamnade på Sätergläntan och gick där i två år och sedan dess har jag varit fast. Dräktintresset är precis som kunskap i allmänhet: Ju mer man studerar det, desto mer inser man att man inte vet. Man kan gå i vilken riktning man vill och fördjupa sig i oändlighet. Man lär sig hela tiden nytt och det blir aldrig tråkigt.
Handsömnaden i sig kan vara påfrestande, meditativ, komplicerad eller logisk. Det beror helt på typen av plagg. Och det är enklare att ta med sig sitt arbete till tandläkarens väntrum eller på bussen än vad det skulle vara att ta med sig en symaskin. Och har man överansträngt sin högerhand så kan man sy med vänster.
Vad skulle du säga är ditt signum som kännetecknar ditt hantverk?
– Färg och mönster. Och att jag är snabb. Och att jag inte är rädd för att blanda hantverk och uttryck från olika kulturer. Att dekorera sig är universellt sedan människans begynnelse. Varför dra gränser mellan oss och dem? Mönsterformer och tekniker återkommer över hela jorden.
Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?
– För att ge en ny dimension till vad jag gör. En tyngd. För att belysa ännu ett kvinnodominerat yrke. Kvinnliga hantverksyrken uppfattas sällan som yrken, utan nervärderas mer till pyssel eller hobby hur avancerat det än är. Men det kändes också viktigt få att testa mig själv och min kunskap mot en kunnig panel.
Vad fick du göra i ditt gesällprov?
– Jag sydde upp en kopia av en så kallad “bårdatröja” från Blekinge och måttanpassade den till en person. Jag utgick ifrån den enda bårdatröjan som finns bevarad i Sverige.
Vilket provmoment var svårast och varför?
– Svårast var att hitta rätt material. Man skulle kunna tro att allt går att få tag på nuförtiden, men så är inte fallet. Och rätt material är viktigt för plaggets färdiga uttryck.
Vilket provmoment var roligast och varför?
– Egentligen var allt roligast. Hela processen. Det enda som tärde på mig var att vänta på bedömningen när jag var färdig.
Hur ser du på dig och ditt hantverks framtid?
– I Blekinge där jag bor finns inget kundunderlag för att kunna försörja sig som dräktsömmerska, men det är inte heller därför jag tagit mitt gesällbrev. Dräktbärande i sig hoppas jag är på frammarsch då det är ett både ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt att klä sig. En dräkt har man förhoppningsvis hela livet plus att den gärna går i arv och passar till alla finare tillfällen och högtider. Den typen av plagg behövs i dagens slit-och-släng-samhälle. En dräkt kan folk tycka är dyr, med det är alla andra kläder som är orimligt billiga.
Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som branschorganisation?
– Att ni lyfter fler textila hantverksyrken och för dem in i framtiden i en modern kontext. Utan förändring dör traditioner och det finns mycket vackert i det textila Sverige som borde få komma fram och lysa.
Lina Odell på Instagram