För medlemsföreningarna: Hemslöjdens roll som ackrediterad NGO

Utbildningsinsatserna planerades utifrån ett upplägg som delvis anpassades till de platser de hölls på. Länsförbunden engagerades genom att berätta om sin verksamhet för deltagarna, och de som hade möjlighet lånade även ut sina lokaler för att kunna hålla utbildningen där. På fyra av fem platser berättade hemslöjdskonsulenter/slöjdutvecklare regionalt mer om hur de arbetar med immateriellt kulturarv och vad de ser för möjligheter till samarbete med lokalföreningar och andra.

Ett viktigt syfte med utbildningen var att skapa möjlighet att knyta nya kontakter, få upp ögonen för möjliga samarbeten och lära av varandra genom diskussioner och samtal. De intensiva utbildningsdagarna avslutades med en praktisk slöjdworkshop, för att få gå hem med känslan av vad immateriellt kulturarv verkligen handlar om. Det var ett uppskattat inslag och deltagarna fick prova på allt från tagelspinning till trådslöjd, schablonmåleri och rotslöjd. Till dessa workshops anlitades lokala slöjdare för lyfta och synliggöra den kunskap som finns på många platser runtom i landet.

Alla medlemsföreningar som deltog under utbildningen fick med sig en tygkasse som innehöll en kortlek med ”frågor och svar” att använda i sitt styrelsearbete och framtida diskussioner, samt informationsmaterial om konventionen och Unesco. Genom utbildningen stärktes föreningarna i att locka nya medlemmar och deltagare till sina aktiviteter och därigenom sprida kunskap, skapa mötesplatser och gemenskap, som i förlängningen leder till ökat välbefinnande och en mer aktiv och meningsfull fritid. 

Hur går det till när en person ska lära en annan en viss slöjdteknik på djupet? Gunilla Axelsson och Gunnel Eriksson möttes i rotslöjdens land. Nu har de skrivit en bok ihop. Under kvällen berättade de båda hur de möttes och hur kunskapsöverföringen tog fart. Vad är det som sker där i mötet mellan två slöjdare, och i mötet mellan slöjdare och material? De beskrev också hur det var att skriva en bok tillsammans, och hur bilder och texter bär på något som blir till kunskap hos den som läser.

2023 bestämde sig MiaMaria Sandell och Anna Helldorff för att följa en tråd i Östergötlands samtliga 13 kommuner och dokumentera det levande kulturarv som utövas med strumpstickor, vävskyttlar, knyppelpinnar, nål och tråd av passionerade kvinnor.  De besökte vävstugor, stickkaféer, spinngillen, knyppelgrupper, sylan, kyrkliga syföreningar och vardagsrum fyllda med garnprojekt eller broderier. Detta har resulterat i 39 berättelser inlagda i 13 st Östgötadukar.

MiaMaria och Anna berättade om projektet och den framtida turnén i ett samtal med Kristin Winander som är hemslöjdskonsulent hos Hemslöjden i Östergötland.

Hur kan sagor och berättelser göra kunskapsöverföringen mer intressant, rolig och inte minst mer fördjupad?

Sagobygden är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser. Förr gick berättelserna från mun till mun och än i dag berättar vi dem i Sagobygden. Det var här i sydvästra Småland, som mycket av den svenska muntliga traditionen skrevs ner. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Denna gång bjöd vi in till en magisk kväll i sagans tecken! Hur kan vi använda oss av sagor och berättelser i vår verksamhet och under våra aktiviteter? Med hjälp av berättarpedagogen Jakob Elofsson fick vi veta mer om hur berättande kan bli en del av Hemslöjden och hur vi kan använda oss av det i vårt arbete. Precis som Hemslöjden är Sagobygden och Berättarnätverket Kronoberg en ackrediterad NGO inom Unescos konvention för tryggande av det immateriella kulturarvet. Läs mer om vad det betyder här.

Susanne är fotografen och slöjdaren som älskar färg, form och ljus. Hon tar intima porträtt på människor i sin vardag och har en förkärlek för att porträttera slöjdare och deras omgivning. Hon är aktuell med sina foton i Anna Sjösvärds bok Sticka i svensk ull.

Susanne berättade om bilder av slöjd och slöjdare. Hon visade exempel på bilder som säger lite mer, och hur vi själva kan tänka när vi dokumenterar slöjd och slöjdande personer. Vare sig det är en bild till en kurs eller annan typ av dokumentation så finns det smarta knep och tips på hur vi kan förbättra vår teknik och därmed få ett bättre bildresultat.

Under hösten 2025 gav Västerbottens läns hemslöjdsförening ut foldern Ingen slöjd, ingen beredskap. I inledningen står det så här: Kunskapen om att skapa, laga och lösa problem med händerna är en viktig del av vår gemensamma beredskap. För ärligt talat – om det kniper, är det rätt bra att vara kapabel att laga en trasig tröja, fixa ett redskap eller bygga förtroende med sina grannar över ett gemensamt projekt.

Under webbinariet berättade projektledare Emma Ewadotter och föreningens ordförande Carina Lindberg mer om hur projektet kom till, och hur materialet arbetades fram.

Hur kan vi sprida kunskap om våra arkivföremål, och hur kan fler få upp ögonen för Digitalt museum?

Skånes hemslöjdsförbund genomför under året projektet Visa Hemslöjdens samlingar som syftar till att göra Hemslöjdens samlingar på Digitalt Museum mer tillgängliga och intressanta för en bredare publik. Med mål att öka engagemanget och användningen av samlingarna har fem korta slöjdfilmer om föremål, tekniker och historik skapats för att nå nya målgrupper. De filmer som producerats lyfter den historiska kontext som omger föremålen i samlingarna och berättar både om personligheter (slöjdare och formgivare) inom de lokala verksamheterna och Hemslöjden i stort. Projektledare Sandra Neergaard-Petersen berättade om hur arbetet varit under året, och hur det kommer se ut framåt.

Hur kan man dokumentera kunskap som samlats ihop under många år? På uppdrag av Västmanlands läns hemslöjdsförbund skickade Ingela in förslaget om nålbindning till förteckningen Levande kulturarv. Harriet som under många år varit ordförande i Halmstads hemslöjdsförening skickade in förslaget om Binge till samma förteckning. Vi fick höra dem dem berätta om olika sätt att sprida kunskap till fler och berätta om hur arbetet med förslagen till förteckningen gick till.

Vad kan en vävares historia berätta om en lokal tradition? Leen De Ridder har under sina studier på HDK fördjupat sig i att skriva historier om lokala hantverkskulturer utifrån platsen.

Genom att följa spår av en vävare från Vinäs och skriva hennes historia, började Leen se fragment av den lokala vävtraditionen i Dalarna, en plats som är starkt förknippad med folklig tradition och ett rikt och levande kulturarv. I denna föreläsning berättade hon om hur en lokal vävtradition närmade sig sitt slut och om hur något som verkar litet kan vara ganska stort samtidigt.