- Hem
- Nyheter/Arkiv
- Nordic craft week 2026: Hedaredskorgens överlevnad
Nordic craft week 2026: Hedaredskorgens överlevnad
1 september 2026
Går det att få liv i en slöjdteknik som bara ett fåtal känner till? Nordic craft week firas i september varje år genom att hemslöjdsorganisationerna i Norge, Danmark, Finland, Island, Estland och Sverige publicerar intressant innehåll på en gemensam Facebooksida. 2026 års tema är Worth Saving – Heritage at Risk.
HDNS – Hedaredskorgen Då, Nu, Sedan
Hemslöjden har valt att lyfta ett projekt som verkligen närmar sig kärnan i det levande kulturarvet. På denna sida har vi samlat hela berättelsen, på Facebooksidan är den uppdelad i sex olika inlägg.
Hur allt började
Vad kan man göra när endast ett fåtal har kunskap om en viss slöjdteknik, och den endast utövas professionellt av en enda person? 2022 bestämde sig korgmästare Curt Bengtsson för att han var tvungen att göra något och samla en grupp slöjdare för att prova något nytt. Tillsammans med Hemslöjdens medlemsförening Älvsborgs läns hemslöjdsförbund ansökte Curt om medel från Riksantikvarieämbetet, och fick det! Här kommer vi berätta mer om projektet Hedaredskorgen Då, Nu, Sedan, och processen att tillverka just denna korg från byn Hedared i sydvästra Sverige.
Så, vad är så speciellt med just den här korgen? Tillverkningsprocessen startar i skogen, dyker ner i en mörk å innan det tunna (men starka!) materialet ser dagens ljus med hjälp av skickliga och varsamma händer. Det kan dröja upp till ett år innan en Hedaredskorg är klar.
Hitta rätt träd
Projektet HDNS är inte utformat som en kurs. Det är en långsiktig satsning för att tillsammans fördjupa sin kunskap och inspirera varandra till att prova sig fram, utvecklas och få förståelse för hur processen ser ut och varför. Det innebär att hela gruppen sedan 2023 har träffats flera helger om året, och börjat från början. Mellan träffarna har alla fått jobba vidare hemma och testa, öva och upptäcka tekniken efter sina egna förutsättningar.
Steg ett är att hitta rätt träd. Traditionellt sett har Hedaredkorgar tillverkats av furu eller gran, numera är det framför allt furu som gäller. För att kunna få fram ett hållbart och passande material behöver man hitta ett träd som är tillräckligt gammal för att ha en mogen kärna och en stor del ytved, som är den delen som används till korgmaterialet. Eftersom tekniken bygger på att klyva fram varje årsring så behöver furan vara kvistfri, tätvuxen, men samtidigt så rakvuxen som bara möjligt, utan för stor vridning.
Curt Bengtsson har övat länge på att se på ett träd om det kommer passa bra eller inte, men innanför barken kan det finnas överraskningar. Det kan handla om att trädet blivit skadat någon gång under uppväxten, utstått extrem torka eller fått nya förutsättningar när träden runtomkring sågats ner eller gallrats ut.
För att få en aning om trädets fiberriktning huggs en liten del av barken bort, och en smal sträng av den ytliga veden dras fram där det syns tydligt om fibrerna drar sig åt ena eller andra hållet. Det används även ett tillväxtborr, som tar ut en tunn cylinder ur trädet för att kunna se hur tätt årsringarna vuxit.
När trädet noga valts ut sågar det ner och delas upp i stockar på 2-3 meter. Därefter klyvs stockarna med kilar i fyra delar. Då blir det tydligt hur stor del av veden som består av en kärna. Den klyvs bort eftersom den inte går att få fram årsringarna av denna torra del. Kärnan kan användas till mycket annat, botten till exempel!
Hedaredskorgar för att förvara och bära saker i har ofta en träbotten som bas. Traditionellt sett har det även varit vanligt att göra ystkorgar med samma teknik, de har en bunden botten som består av samma typ av flätmaterial som sidorna/väggarna.
Dags för ett långt härligt bad!
När de långa trästyckena är framkluvna behöver de förberedas för nästa steg, där varje årsring varsamt ska klyvas fram för att användas för att fläta själva korgen. För att det ska gå så behöver stockarna läggas i blöt, minst i tre månader och gärna ännu längre. Där, i den mörka åns vatten löses en del av linginet upp, som håller ihop trädets fibrer. Detta långa bad gör att ”limmet” mellan årsringarna släpper och det blir lättare att separera dem. Furu är ett hartsrikt träslag och även det hjälper blötläggningen till med, eftersom dessa ämnen löses upp och gör materialet smidigare.
Badet bidrar dessvärre inte till någon större renlighet. Doften som stockarna har när de plockas upp är distinkt och en tydlig påminnelse om att en nedbrytning har påbörjats. Fastknutna i markeringspinnar dras de upp i tur och ordning beroende på hur länge de legat i blöt. Detta är ett viktigt steg i processen och det som gör detta projekt så unikt, att deltagarna får vara med och vara delaktiga hela vägen.
Den som gått en korgkurs någon gång minns nog att en del av materialet redan var förberett, för att du skulle hinna göra en korg. Det är sällan du får plocka/såga ner ditt eget material och vara delaktig i alla de steg som krävs innan flätningen kan ske.
Att göra en korg, oavsett teknik, tar tid när du inser de olika stegen i processen med materialinhämtning och förberedelser. Det är värt att komma ihåg att alla korgar som finns är gjorda av en människa, det finns inga maskiner som kan göra en korg!
Sågning, hyvling och klyvning
Nu när stockarna är upptagna ur ån ska varje bit sågas upp till smala stavar, i olika bredder beroende på vad de ska användas till. Detta görs när träet fortfarande är fuktigt. En klassisk Hedaredskorg med träbotten bygger på upprättstående spetor, som själva flätmaterialet sedan flätas runt. Själva spetorna behöver vara bredare medan flätrötterna (ja, det kallas faktiskt för rötter, även om det inte är trädets rötter!) är smalare. Det är även vanligt att kanten på korgen är bredare så det gäller att tänka till och såga upp flera bredder på stavarna, så att du har allt det material som behövs till de olika delarna.
När de sågats till rätt bredd hyvlas de på båda sidor. Eftersom det stora trästycket är format som en banan/båge så får dessa smala stavar en naturlig avsmalnad form och de behöver hyvlas för att bredden ska vara jämn på det material som sedan klyvs fram.
Redan vid nedsågningen av trädet markeras toppändan, det har nämligen visat sig att det är bättre att börja från det hållet när årsringarna klyvs fram. Varför då, kan man fråga sig? Det har helt enkelt fastslagits av de som gjort Hedaredskorgar, genom att de testat sig fram och sett vad som fungerar och inte och sedan fört denna kunskap vidare.
Klyva fram årsringarna
Hedaredskorgen är speciell eftersom den flätas med material där varje årsring klyvs frampå längden, var för sig. Denna process tar sin tid, men materialet får en helt unik glans och lyster, och det blir otroligt starkt och smidigt att fläta med. Genom att det följer trädets egna fibrer, utnyttjas styrkan i årsringens egen uppbyggnad. Sedan lång tid tillbaka har det tillverkats många stora tvättkorgar och vedbärare i Hedared, och då behöver materialet vara både starkt och slittåligt.
Hur går det då till? Innan detta steg startar behöver materialet ligga i blöt. För att kunna klyva fram en årsring krävs det fingertoppskänsla och övning. En årsring består av en mörkare och en ljusare del. Under våren växer den ljusare delen som är med porös och när sommaren lider mot sitt slut blir årsringen mörkare och segare när träder växer långsammare. Det är den tåliga, sega, mörka delen av årsringen som används till Hedaredskorgens flät-”rötter”.
Genom att skära ett snitt med kniv ovanför den mörka delen av årsringen separeras de två. Därefter gäller det att klyva sig ner i samma årsring hela vägen. Inte skära! Då är det lätt att du skär in i en av de andra årsringarna. Det första året fick deltagarna i projektet ut många korta bitar att fläta med. Med tiden har de blivit längre och längre!
Samma teknik används även för de bitar som ska bli spetor, de upprättstående delarna som flätrötterna flätas runt. Där klyver du dock ut 2-3 årsringar åt gången eftersom de behöver vara stadiga nog att hålla uppe korgens vägg/sida.
Nu behöver den ljusa delen av årsringen hyvlas bort! Alla deltagare i projektet har tillverkat sin egen hyvel för detta ändamål. Det mesta hyvlas bort med den, och det sista tunna lagret kan man använda en kniv till. Genom att böja den tunna långa remsan som nu återstår så syns det tydligt om det är någon ljus ved kvar eftersom den flisar sig lättare och ligger som ett torrt lager på den segare mörka delen.
Nu är det väl ändå snart dags för själva korgen? Ja, i nästa inlägg får du se hur den växer fram, och även hur gruppen har hittat sina egna uttryck och utvecklats genom att testa nya idéer och tillvägagångssätt.
Fläta korgen – Korgen då möter korgen nu
Som tidigare nämnts finns det olika typer av Hedaredskorgar. Den kan ha en träbotten med eller utan grepe, eller vara en bunden ostkorg. Med en träbotten som utgångsläge sågas det nu till spetor, de upprättstående bitarna som håller uppe korgens struktur och form. När du bestämt vilken modell och form din korg ska ha så behöver du förbereda dinn botten och borra hål för spetorna. De behöver formas och basas om de exempelvis ska vara böjda för en rundad form på korgen.
När spetorna är på plats är det dags att börja fläta nerifrån och upp med det material som kluvits fram. Efter blötläggning är det återigen mjukt och smidigt och själva flätningen går fort i förhållande till allt förberedelsearbete. När en bit tar slut skarvas den smidigt bakom en av spetorna. Högst upp läggs en bredare, kraftigare bit på som kant, och sedan flätas det återigen med tunna ”rötter” runt kanten. Om korgen har en grepe så flätas den allra sist.
Under de år som gruppen har träffats, med korgslöjdare Curt Bengtsson i spetsen, har det hänt mycket. Flera av deltagarna har nära släktingar som på professionell nivå tillverkat Hedaredskorgar. En av dessa korgtillverkare var Gustav, som lärde Curt hur man gör. Detta har inneburit att alla i gruppen haft tillgång till en stor samling äldre korgar för att kunna studera hur de tillverkats, skarvats, lagats och förstärkts. Alla har bidragit med stor kunskap utifrån sin egen expertis, bakgrund och tidigare erfarenheter.
Det är en del av vad som gör detta projekt unikt. Det har skapat möjlighet för 12 slöjdare att lära sig en teknik på djupet, genom att långsamt och steg för steg förstå processen och låta den sätta sig i kropp och händer. Att få göra det tillsammans med andra skapar helt nya förutsättningar, där du kan utvärdera, våga testa nytt och ta hjälp av andras erfarenheter och upptäckter.
I början av texten ställdes en fråga: Går det att få liv i en slöjdteknik som bara ett fåtal känner till? Det är HDNS ett tydligt exempel på, att det går så länge vi gör det tillsammans och hittar rätt sätt att göra det. Gruppen kommer fortsätta träffas och fortsätta dela sina erfarenheter.
Slöjden är unik i sitt slag genom att den ständigt utvecklas när generationer och personer delar med sig av sin kunskap och låter den leva vidare, in i framtiden!
